fredag, februari 27, 2009
torsdag, februari 26, 2009
Liv på botten...
Så här skriver Hartmut Bohlen om sin fångst: "Söndagen 15. februari 2009. Satte ut en hummertina i dumpningsområdens NW del på 23 m vattendjup. Tinan var angad med stagg.
Som framgår av ansökandens utredning av dumpningsplatsen , bedömer man området som död havsbotten, där knappt något levande väsen finns. Som bevis anför man bildmaterial som visar ormstjärnor som måste resa sig för att kunna andas.
Hummertinan togs upp 18. februari 2009 kl. 12.00 och det visade sig att i tinan fanns:
1 ulk, 4 små sandskäddor, 3 stora snäckor (eremitkräfta) samt två krabbor – tillräckligt för att bevisa att denna bottenarea lever i allra högsta grad."
Som framgår av ansökandens utredning av dumpningsplatsen , bedömer man området som död havsbotten, där knappt något levande väsen finns. Som bevis anför man bildmaterial som visar ormstjärnor som måste resa sig för att kunna andas.
Hummertinan togs upp 18. februari 2009 kl. 12.00 och det visade sig att i tinan fanns:
1 ulk, 4 små sandskäddor, 3 stora snäckor (eremitkräfta) samt två krabbor – tillräckligt för att bevisa att denna bottenarea lever i allra högsta grad."
Bra jobbat!
fredag, februari 13, 2009
Eko som ger eko...
Våra ekon från Djurnäs Udde ger eko bland alla Sveriges sportfiskare.
Så här skriver Svenne på Fiskejournalen: "att det är liv på fjordbotten är ställt utom allt tvivel. Det är inte lätt att bedöma vilken fiskart det är, men det är ju rejäla stim, bortemot fem meter höga. Kanske sill, men det kan också vara större fisk, torsk t ex."
Läs mer på Fiskejournalen Online, klicka här >>
Så här skriver Svenne på Fiskejournalen: "att det är liv på fjordbotten är ställt utom allt tvivel. Det är inte lätt att bedöma vilken fiskart det är, men det är ju rejäla stim, bortemot fem meter höga. Kanske sill, men det kan också vara större fisk, torsk t ex."
Läs mer på Fiskejournalen Online, klicka här >>
onsdag, februari 11, 2009
Ekon av liv...
Vi var ute vid Djurnäs Udde i lördags för att scanna av deponiområdet. Platsen beskrivs som syrefattig av HydroGIS AB i den rapport dom gjort på beställning av industrierna. Ekolodet visade liknande bilder längst med hela området, från norr till söder. Linus på Navpoint, som är återfösäljare för Lowrance LCX112C, kommenterar bilderna med "Min teori är att det är ett strömmingstim, sillstim. På andra bilden kan det vara två fiskar som står över stimmet.".
Vad är din tolkning av ekolodsbilderna? Lämna gärna en kommentar!
Stort tack till Daniel Spjut och Åke Wahlgren som gjorde detta möjligt.
tisdag, februari 10, 2009
Tack alla ni som...
Påskrivna protestlistor mot deponin av muddermassorna i Svanesundsbukten ramlar in. Inte minst bland fritidsfiskare. Igår mötte jag ett äldre par boende i Grötån invid deponiplatsen. Dom berättade fiskehistorier och beskrev detaljrikt hur boende där alltid flyttar runt båten beroende på strömmarna. Han sa att sediment kommer föras med strömmarna i baksuget nordöst runt Grötå Holme.
Ja, även folk som bor långt ifrån vittnar om hur bra fisket är i området och vid Grötå Holme. Som Jan Olsson i Wänerns Sporfiskförening skriver på sin hemsida: "Det finns VSF:are som svingat spö där i 50 år, varför vi kraftfullt protesterar mot fjordförstörarna i Stenungsund.".
Jag vill passa på att tacka alla som visar sitt stöd. Tack alla medlemmar i sportfiskeklubbarna Härvan i Ljungskile och Uddevalla sportfiskeklubb som skickat in nära 200 påskrifter! Tack till anställda på Saab Automobile, Bohusläns museum, m.fl..
Klicka här för att ladda hem protestlistan>>
Ja, även folk som bor långt ifrån vittnar om hur bra fisket är i området och vid Grötå Holme. Som Jan Olsson i Wänerns Sporfiskförening skriver på sin hemsida: "Det finns VSF:are som svingat spö där i 50 år, varför vi kraftfullt protesterar mot fjordförstörarna i Stenungsund.".
Jag vill passa på att tacka alla som visar sitt stöd. Tack alla medlemmar i sportfiskeklubbarna Härvan i Ljungskile och Uddevalla sportfiskeklubb som skickat in nära 200 påskrifter! Tack till anställda på Saab Automobile, Bohusläns museum, m.fl..
Klicka här för att ladda hem protestlistan>>
fredag, februari 06, 2009
Dialog med Ingemar Cato..
Med anledning av artikeln i Göteborgsposten 2009-01-30 med Ingemar Cato om petrokemins muddermassor.
Det är som Professor Ingemar Cato säger, våra hav är nedsmutsade genom mänskliga aktiviteter. I industri- såväl som småbåtshamnar har TBT-haltiga avfällingar från bottenfärger förstört dom marina bottnarna. Kvicksilver, PCB och andra livsfarliga gifter har genom åren släppts ut av industrier pga. sämre vetande men också genom misstag. Ett närliggande exempel på detta är från 2007 och Borealis beklagliga utsläpp av sk. "nedbrytningsbart" rengöringsmedel vilket orsakade massdöd i Stenungeån på sin väg ut till havet. Genom långsiktiga miljövårdprojekt och ökad medvetenhet har dock våra vatten långsamt förbättrats även om det på flera håll fortfarande finns områden och hamnar med förorenade bottnar.
Inte minst vid Petrokemins hamn i Stenungsund vars muddermassor Ingemar Cato nu har analyserat. Cato skriver själv i sin rapport att PCB halterna där är höga (klass 4) och om hexaklorbensen att mycket höga halter (klass 5) återfinns. Gifter som är ett resultat av petrokemins långa industriverksamhet och som under åren spridits med strömmarna längst hela vårt fjordsystem och ut i haven.
Det som för mig är så märkligt är att Ingemar Cato tillsammans med Borealis, Perstorp, Akzo och Ineos anser det vara acceptabelt att lyfta och flytta dessa giftiga muddermassor in i fjordsystemet med ursäkten att våra hav redan är förorenade! Det är omoraliskt och strider mot sunt förnuft. Det är just vid muddringstillfällen vi har bästa möjligheten att sanera våra hav på miljögifter och dom "gamla synder" som bevisligen finns lagrade i industrihamnens sediment.
Frågan är om inte Cato i egenskap av geolog bör vara mer försiktig i sina uttalanden om gifter. Förutom att rada upp alla lagrade föroreningar och tungmetaller skriver han vidare i sin rapport om Djurnäs Udde att ”sådana områden utgör potentiellt lämpliga tipplatser för rena muddermassor, d.v.s. muddermassor fria från inlagrade miljögifter.”. (I en matvaras sammanhang innebär "fri från nötter" att det inte finns några nötter alls i varan. "Fria" enligt Ingemar Catos tolkning är förenat med dödsfara för en människa som är allergisk mot nötter. )
Med dessa minst sagt emotsägelsefulla påståenden i minnet, hur ska vi lita på vad Ingemar Cato säger. Eller vår statliga myndighet SGU för den delen, i vars namn han låtit presentera denna rapport som är finansierad av dom ovan nämnda och exploaterande industrierna.
Skäms SGU!
Svante Brodin
Klagande på domslutet och boende i Kolhättan, Stenungsund
******************************************************
Hej Svante Brodin och tack för dina kommentarer, Jag delar din uppfatning i allt väsentligt och förspråkar själv att vi inte skall flytta förorenade och miljöfarliga muddermassor till andra platser i havet. Detta inte minst mot bakgrund av flera svenska miljömål, inte minst " En giftfri miljö". I dessa sammanhang är det väsentligt att ha klart för oss vad vi menar med begreppet "förorenade". Skall det överhuvudtaget inte få finnas ett enda främmande ämne i sedimenten eller skall vi acceptera de nivåer som vi har överallt i vår omgivning, s.k. diffusa halter på dessa ämnen. När vi talar om diffusa nivåer menar vi inte de halter som vi hittar utanför punktkällor, eftersom de vanligen ligger högt över i koncentration. Vi skall inte heller blanda ihop begreppen "industriavfall", som är något helt annat, med förorenade sediment. Detta har tyvärr gjorts i debatten.
Du nämner "rengöringsmedel" och den händelse som skett i Stenungeån. Sådana ämnen uppehåller sig i lösning och binds således inte till sedimenten. De hör vattenmassan till. Vad vi nu har att ta ställning till är sediment och hur stor kontamineringen i dessa är. Halterna i sedimenten är klassade, där sådana finns, enligt svenska bedömningsgrunder. Dessa är framtagna för att bedömma miljöstatusen och omfattar 5 klasser. Den övre klassen (klass 5) finns sedan indelad i ytterligare klasser för att kunna skilja ut förorenade mark och vattenområden, dvs där halterna är så höga att åtgärder måste övervägas.
I Stenungsunds kommande muddermassor når vi inte upp i dessa halter. Inte ens i de två (klass 5, då halten ligger straxt över gränsen) av de 20 provpunkter som analyserats på aktuella kemiska substanser. Provtagningstätheten är stor, ovanligt stor vid en relativ jämförelse med andra liknande projekt, i aktuellt muddringsområde. Resultaten visar att halterna ligger i nivån med halterna utmed hela Bohuskusten (se min 500-sidiga rapport om miljögifter i sediment och biota utmed Bohuskusten, SGU Rapporter och meddelanden nr 122). Då inställer sig den stora frågan. När massorna inte är mer förorenade än övriga Bohuskustens sediment som är diffust förorenade (Undantag i detta avseende är bl a Göteborgsorådet) kan vi då inte deponera dem på ackumulationsbotten som vanligen har syrebrist invid botten, och sedan täcka dem med de underliggande "rena" muddermassorna (Det är ju bara i de översta ca 20 cm som främmande ämnen (kontaminenter) förekommer). Ett ackumulationsområde är i detta avseende idealiskt. Att ta upp massorna på land är ur miljösynpunkt långt sämre alternativ med tanke på alla de NOX-gasutsläpp som detta medför.
Min bedömning är, och det är mot bakgrund av att i närmare 40 års tid arbetat med miljögifter i sediment, att det i detta aktuella fall är ett bra alternativ att lägga massorna i ett ackumulationsområde. Jag baserar min bedömning på fakta och kunskaper. Det behöver varken jag eller SGU "skämmas för", som du skriver. Något annat alternativ har vi inte som experter.
Med vänliga hälsningar Ingemar Cato
*****************************************************************
Hej Ingemar Cato, tack för ditt svar.
Ja, det må vara så att du som expert och professor är låst till att följa befintliga fakta och rapporter. Industrierna däremot har större svängrum genom sina val. Lägger man NOX-utsläpp i ena vågskålen bör man samtidigt lägga utsatta människor för dom giftiga muddermassorna i andra vågskålen. Istället redovisar industrierna, genom att luta sig mot SGU, enbart siffror i bägge vågskålarna.
Du talar om land-deponi och ökade NOX-utsläpp. Till sist handlar det bara om ekonomi för Borealis, Akzo, Perstorp och Ineos. Det är dom som ska minimera sina NOX-utsläpp och se till att bygga hamnpiren med minimal påverkan på natur och miljö. Försumbara pengar i sammanhanget med tanke på dom miljardinvesteringar som framkallade hamnprojektet. Det finns ingen anledning att försvara deras plånbok. Betänk istället alla privata investeringar som gjorts i Svanesundsbukten av tusentals människor som valt att bo naturnära, i en ren och havsnära miljö, och där nu samtliga visar sitt starka miljöengagemang.
Det finns alltid ett annat alternativ. Med glimten i ögat herr Cato, utan kreativa människor skulle vi fortfarande titta in i rumpan på en oxe när vi tar oss från en plats till en annan.
Med vänlig hälsning
Svante Brodin
Det är som Professor Ingemar Cato säger, våra hav är nedsmutsade genom mänskliga aktiviteter. I industri- såväl som småbåtshamnar har TBT-haltiga avfällingar från bottenfärger förstört dom marina bottnarna. Kvicksilver, PCB och andra livsfarliga gifter har genom åren släppts ut av industrier pga. sämre vetande men också genom misstag. Ett närliggande exempel på detta är från 2007 och Borealis beklagliga utsläpp av sk. "nedbrytningsbart" rengöringsmedel vilket orsakade massdöd i Stenungeån på sin väg ut till havet. Genom långsiktiga miljövårdprojekt och ökad medvetenhet har dock våra vatten långsamt förbättrats även om det på flera håll fortfarande finns områden och hamnar med förorenade bottnar.
Inte minst vid Petrokemins hamn i Stenungsund vars muddermassor Ingemar Cato nu har analyserat. Cato skriver själv i sin rapport att PCB halterna där är höga (klass 4) och om hexaklorbensen att mycket höga halter (klass 5) återfinns. Gifter som är ett resultat av petrokemins långa industriverksamhet och som under åren spridits med strömmarna längst hela vårt fjordsystem och ut i haven.
Det som för mig är så märkligt är att Ingemar Cato tillsammans med Borealis, Perstorp, Akzo och Ineos anser det vara acceptabelt att lyfta och flytta dessa giftiga muddermassor in i fjordsystemet med ursäkten att våra hav redan är förorenade! Det är omoraliskt och strider mot sunt förnuft. Det är just vid muddringstillfällen vi har bästa möjligheten att sanera våra hav på miljögifter och dom "gamla synder" som bevisligen finns lagrade i industrihamnens sediment.
Frågan är om inte Cato i egenskap av geolog bör vara mer försiktig i sina uttalanden om gifter. Förutom att rada upp alla lagrade föroreningar och tungmetaller skriver han vidare i sin rapport om Djurnäs Udde att ”sådana områden utgör potentiellt lämpliga tipplatser för rena muddermassor, d.v.s. muddermassor fria från inlagrade miljögifter.”. (I en matvaras sammanhang innebär "fri från nötter" att det inte finns några nötter alls i varan. "Fria" enligt Ingemar Catos tolkning är förenat med dödsfara för en människa som är allergisk mot nötter. )
Med dessa minst sagt emotsägelsefulla påståenden i minnet, hur ska vi lita på vad Ingemar Cato säger. Eller vår statliga myndighet SGU för den delen, i vars namn han låtit presentera denna rapport som är finansierad av dom ovan nämnda och exploaterande industrierna.
Skäms SGU!
Svante Brodin
Klagande på domslutet och boende i Kolhättan, Stenungsund
******************************************************
Hej Svante Brodin och tack för dina kommentarer, Jag delar din uppfatning i allt väsentligt och förspråkar själv att vi inte skall flytta förorenade och miljöfarliga muddermassor till andra platser i havet. Detta inte minst mot bakgrund av flera svenska miljömål, inte minst " En giftfri miljö". I dessa sammanhang är det väsentligt att ha klart för oss vad vi menar med begreppet "förorenade". Skall det överhuvudtaget inte få finnas ett enda främmande ämne i sedimenten eller skall vi acceptera de nivåer som vi har överallt i vår omgivning, s.k. diffusa halter på dessa ämnen. När vi talar om diffusa nivåer menar vi inte de halter som vi hittar utanför punktkällor, eftersom de vanligen ligger högt över i koncentration. Vi skall inte heller blanda ihop begreppen "industriavfall", som är något helt annat, med förorenade sediment. Detta har tyvärr gjorts i debatten.
Du nämner "rengöringsmedel" och den händelse som skett i Stenungeån. Sådana ämnen uppehåller sig i lösning och binds således inte till sedimenten. De hör vattenmassan till. Vad vi nu har att ta ställning till är sediment och hur stor kontamineringen i dessa är. Halterna i sedimenten är klassade, där sådana finns, enligt svenska bedömningsgrunder. Dessa är framtagna för att bedömma miljöstatusen och omfattar 5 klasser. Den övre klassen (klass 5) finns sedan indelad i ytterligare klasser för att kunna skilja ut förorenade mark och vattenområden, dvs där halterna är så höga att åtgärder måste övervägas.
I Stenungsunds kommande muddermassor når vi inte upp i dessa halter. Inte ens i de två (klass 5, då halten ligger straxt över gränsen) av de 20 provpunkter som analyserats på aktuella kemiska substanser. Provtagningstätheten är stor, ovanligt stor vid en relativ jämförelse med andra liknande projekt, i aktuellt muddringsområde. Resultaten visar att halterna ligger i nivån med halterna utmed hela Bohuskusten (se min 500-sidiga rapport om miljögifter i sediment och biota utmed Bohuskusten, SGU Rapporter och meddelanden nr 122). Då inställer sig den stora frågan. När massorna inte är mer förorenade än övriga Bohuskustens sediment som är diffust förorenade (Undantag i detta avseende är bl a Göteborgsorådet) kan vi då inte deponera dem på ackumulationsbotten som vanligen har syrebrist invid botten, och sedan täcka dem med de underliggande "rena" muddermassorna (Det är ju bara i de översta ca 20 cm som främmande ämnen (kontaminenter) förekommer). Ett ackumulationsområde är i detta avseende idealiskt. Att ta upp massorna på land är ur miljösynpunkt långt sämre alternativ med tanke på alla de NOX-gasutsläpp som detta medför.
Min bedömning är, och det är mot bakgrund av att i närmare 40 års tid arbetat med miljögifter i sediment, att det i detta aktuella fall är ett bra alternativ att lägga massorna i ett ackumulationsområde. Jag baserar min bedömning på fakta och kunskaper. Det behöver varken jag eller SGU "skämmas för", som du skriver. Något annat alternativ har vi inte som experter.
Med vänliga hälsningar Ingemar Cato
*****************************************************************
Hej Ingemar Cato, tack för ditt svar.
Ja, det må vara så att du som expert och professor är låst till att följa befintliga fakta och rapporter. Industrierna däremot har större svängrum genom sina val. Lägger man NOX-utsläpp i ena vågskålen bör man samtidigt lägga utsatta människor för dom giftiga muddermassorna i andra vågskålen. Istället redovisar industrierna, genom att luta sig mot SGU, enbart siffror i bägge vågskålarna.
Du talar om land-deponi och ökade NOX-utsläpp. Till sist handlar det bara om ekonomi för Borealis, Akzo, Perstorp och Ineos. Det är dom som ska minimera sina NOX-utsläpp och se till att bygga hamnpiren med minimal påverkan på natur och miljö. Försumbara pengar i sammanhanget med tanke på dom miljardinvesteringar som framkallade hamnprojektet. Det finns ingen anledning att försvara deras plånbok. Betänk istället alla privata investeringar som gjorts i Svanesundsbukten av tusentals människor som valt att bo naturnära, i en ren och havsnära miljö, och där nu samtliga visar sitt starka miljöengagemang.
Det finns alltid ett annat alternativ. Med glimten i ögat herr Cato, utan kreativa människor skulle vi fortfarande titta in i rumpan på en oxe när vi tar oss från en plats till en annan.
Med vänlig hälsning
Svante Brodin
söndag, februari 01, 2009
Ett rikt fågelliv...
- Att lägga muddermassorna vid Jordhammars holmar och Djurnäs är vansinne och innebär stor negativ påverkan på det marina livet.
Läs hela artikeln i GP >>
Läs hela artikeln i GP >>
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
