Dialog med Ingemar Cato..

Med anledning av artikeln i Göteborgsposten 2009-01-30 med Ingemar Cato om petrokemins muddermassor.

Det är som Professor Ingemar Cato säger, våra hav är nedsmutsade genom mänskliga aktiviteter. I industri- såväl som småbåtshamnar har TBT-haltiga avfällingar från bottenfärger förstört dom marina bottnarna. Kvicksilver, PCB och andra livsfarliga gifter har genom åren släppts ut av industrier pga. sämre vetande men också genom misstag. Ett närliggande exempel på detta är från 2007 och Borealis beklagliga utsläpp av sk. "nedbrytningsbart" rengöringsmedel vilket orsakade massdöd i Stenungeån på sin väg ut till havet. Genom långsiktiga miljövårdprojekt och ökad medvetenhet har dock våra vatten långsamt förbättrats även om det på flera håll fortfarande finns områden och hamnar med förorenade bottnar.

Inte minst vid Petrokemins hamn i Stenungsund vars muddermassor Ingemar Cato nu har analyserat. Cato skriver själv i sin rapport att PCB halterna där är höga (klass 4) och om hexaklorbensen att mycket höga halter (klass 5) återfinns. Gifter som är ett resultat av petrokemins långa industriverksamhet och som under åren spridits med strömmarna längst hela vårt fjordsystem och ut i haven.

Det som för mig är så märkligt är att Ingemar Cato tillsammans med Borealis, Perstorp, Akzo och Ineos anser det vara acceptabelt att lyfta och flytta dessa giftiga muddermassor in i fjordsystemet med ursäkten att våra hav redan är förorenade! Det är omoraliskt och strider mot sunt förnuft. Det är just vid muddringstillfällen vi har bästa möjligheten att sanera våra hav på miljögifter och dom "gamla synder" som bevisligen finns lagrade i industrihamnens sediment.

Frågan är om inte Cato i egenskap av geolog bör vara mer försiktig i sina uttalanden om gifter. Förutom att rada upp alla lagrade föroreningar och tungmetaller skriver han vidare i sin rapport om Djurnäs Udde att ”sådana områden utgör potentiellt lämpliga tipplatser för rena muddermassor, d.v.s. muddermassor fria från inlagrade miljögifter.”. (I en matvaras sammanhang innebär "fri från nötter" att det inte finns några nötter alls i varan. "Fria" enligt Ingemar Catos tolkning är förenat med dödsfara för en människa som är allergisk mot nötter. )

Med dessa minst sagt emotsägelsefulla påståenden i minnet, hur ska vi lita på vad Ingemar Cato säger. Eller vår statliga myndighet SGU för den delen, i vars namn han låtit presentera denna rapport som är finansierad av dom ovan nämnda och exploaterande industrierna.

Skäms SGU!
Svante Brodin
Klagande på domslutet och boende i Kolhättan, Stenungsund

******************************************************

Hej Svante Brodin och tack för dina kommentarer, Jag delar din uppfatning i allt väsentligt och förspråkar själv att vi inte skall flytta förorenade och miljöfarliga muddermassor till andra platser i havet. Detta inte minst mot bakgrund av flera svenska miljömål, inte minst " En giftfri miljö". I dessa sammanhang är det väsentligt att ha klart för oss vad vi menar med begreppet "förorenade". Skall det överhuvudtaget inte få finnas ett enda främmande ämne i sedimenten eller skall vi acceptera de nivåer som vi har överallt i vår omgivning, s.k. diffusa halter på dessa ämnen. När vi talar om diffusa nivåer menar vi inte de halter som vi hittar utanför punktkällor, eftersom de vanligen ligger högt över i koncentration. Vi skall inte heller blanda ihop begreppen "industriavfall", som är något helt annat, med förorenade sediment. Detta har tyvärr gjorts i debatten.

Du nämner "rengöringsmedel" och den händelse som skett i Stenungeån. Sådana ämnen uppehåller sig i lösning och binds således inte till sedimenten. De hör vattenmassan till. Vad vi nu har att ta ställning till är sediment och hur stor kontamineringen i dessa är. Halterna i sedimenten är klassade, där sådana finns, enligt svenska bedömningsgrunder. Dessa är framtagna för att bedömma miljöstatusen och omfattar 5 klasser. Den övre klassen (klass 5) finns sedan indelad i ytterligare klasser för att kunna skilja ut förorenade mark och vattenområden, dvs där halterna är så höga att åtgärder måste övervägas.

I Stenungsunds kommande muddermassor når vi inte upp i dessa halter. Inte ens i de två (klass 5, då halten ligger straxt över gränsen) av de 20 provpunkter som analyserats på aktuella kemiska substanser. Provtagningstätheten är stor, ovanligt stor vid en relativ jämförelse med andra liknande projekt, i aktuellt muddringsområde. Resultaten visar att halterna ligger i nivån med halterna utmed hela Bohuskusten (se min 500-sidiga rapport om miljögifter i sediment och biota utmed Bohuskusten, SGU Rapporter och meddelanden nr 122). Då inställer sig den stora frågan. När massorna inte är mer förorenade än övriga Bohuskustens sediment som är diffust förorenade (Undantag i detta avseende är bl a Göteborgsorådet) kan vi då inte deponera dem på ackumulationsbotten som vanligen har syrebrist invid botten, och sedan täcka dem med de underliggande "rena" muddermassorna (Det är ju bara i de översta ca 20 cm som främmande ämnen (kontaminenter) förekommer). Ett ackumulationsområde är i detta avseende idealiskt. Att ta upp massorna på land är ur miljösynpunkt långt sämre alternativ med tanke på alla de NOX-gasutsläpp som detta medför.

Min bedömning är, och det är mot bakgrund av att i närmare 40 års tid arbetat med miljögifter i sediment, att det i detta aktuella fall är ett bra alternativ att lägga massorna i ett ackumulationsområde. Jag baserar min bedömning på fakta och kunskaper. Det behöver varken jag eller SGU "skämmas för", som du skriver. Något annat alternativ har vi inte som experter.

Med vänliga hälsningar Ingemar Cato

*****************************************************************

Hej Ingemar Cato, tack för ditt svar.

Ja, det må vara så att du som expert och professor är låst till att följa befintliga fakta och rapporter. Industrierna däremot har större svängrum genom sina val. Lägger man NOX-utsläpp i ena vågskålen bör man samtidigt lägga utsatta människor för dom giftiga muddermassorna i andra vågskålen. Istället redovisar industrierna, genom att luta sig mot SGU, enbart siffror i bägge vågskålarna.
Du talar om land-deponi och ökade NOX-utsläpp. Till sist handlar det bara om ekonomi för Borealis, Akzo, Perstorp och Ineos. Det är dom som ska minimera sina NOX-utsläpp och se till att bygga hamnpiren med minimal påverkan på natur och miljö. Försumbara pengar i sammanhanget med tanke på dom miljardinvesteringar som framkallade hamnprojektet. Det finns ingen anledning att försvara deras plånbok. Betänk istället alla privata investeringar som gjorts i Svanesundsbukten av tusentals människor som valt att bo naturnära, i en ren och havsnära miljö, och där nu samtliga visar sitt starka miljöengagemang.

Det finns alltid ett annat alternativ. Med glimten i ögat herr Cato, utan kreativa människor skulle vi fortfarande titta in i rumpan på en oxe när vi tar oss från en plats till en annan.

Med vänlig hälsning

Svante Brodin